Inte riktigt redo än...

Igår insåg jag något.

Till slut tröttnade jag på att ta snigelsteg framåt hela tiden, satte metronomen på 288 som stämde med tempot i Coltranes originalversion av Giant Steps, och började försöka spela lika snabbt som han. Nu har jag ju ägnat ett antal dagar åt att spela en solovända tills noterna börjat sitta, och det började bli tröttsamt.

Och se, då uppdagades ett tydligt faktum: Jag kan inte spela lika snabbt som John Coltrane.

Detta innebär helt enkelt att jag inte är tillräckligt tekniskt driven för att åstadkomma avgränsade och tydliga saxofontoner i Coltranes Giant Steps-tempo. Det går för fort, helt enkelt.

Alltså har jag ändrat strategin något. Nu gäller det att lära mig den första solovändan i mitt snabbaste tempo. Det innebär än så länge metronomen på 200, alltså dubbelt så snabbt som jag övat hittills.

BPM = 100

Idag lyckades jag spela tonerna så pass bra att jag kunde börja spela dem "normalt", alltså i swingtakt, som John Coltrane gjorde. Jag höjde då metronomtempot till 100 (att jämföra med Coltranes 288 i originalinspelningen), och försökte spela igenom solovändan. Det gick inte riktigt, men nästan.

Det är bara att köra vidare!

Nästa steg!

John Coltrane spelar elva solovändor i sin "officiella" version av Giant Steps. Jag har transkriberat den första vändan av de elva och lyckades nyss (i snigeltempo, märk väl) ta mig igenom alla noterna utan att stanna eller spela fel!

Nu handlar det alltså om att höja tempot på metronomen steg för steg, tills noterna sitter av sig själva.

Giant Steps, part II

Okej, nu har jag lagt in den första solovändan i Sibelius, och börjat försöka hitta tonerna.

Ett problem är att jag ännu inte lärt mig tonernas namn över notstrecken. Förmodligen skulle det behövas en duvning på den fronten först, det blir så många stopp annars.

Men i stort sett borde det gå att lära sig denna vända med i princip bara lite envishet och nedlagd tid. Då handlar det förstås mest om att memorera allting utan att egentligen veta varför. Men det är nog en bra början ändå.

Giant Steps

Nu är det juli, och tiden går.

Jag har inte spelat saxofon på evigheter. Med början i september förra året tog saxofonen alltmer överhanden över mitt liv, och andra saker hamnade i skymundan. Nu har det svängt igen, och jag vet inte ens hur det kommer att låta när jag ger mig in i spelandet igen.

Ett saxofonprojekt står nu i alla fall på lut: Giant Steps av John Coltrane. Coltrane spelade ofta som en kulspruta, och det kan ibland vara svårt att greppa en låt av honom utan att höra den många gånger. En av hans mest kända låtar är Giant Steps, och jag tänkte ge mig på den nu. Gissningsvis kommer det att ta månader att lära sig att spela den som han, kanske längre tid ändå.

Det första steget var att spela in hans solo i Vegas Pro, och dra ner hastigheten till en tredjedel av originalet. Nu skall jag försöka hitta tonerna i de första takterna och undersöka om det alls är möjligt att spela dem själv.

Önska mig lycka till! :)