Framåt med Mr PC

Just nu står jag och spelar Mr PC, med John Coltranes originalversion som bakgrundsspår. På halva hastigheten jämfört med originalet förstås, men jag måste säga att det går förvånansvärt bra. Jag vet inte riktigt hur det går till, men ibland lyckas jag spela långa slingor med toner som faktiskt låter som om de hänger ihop. Och det är någon sorts enkel improvisation det handlar om, inget är egentligen planerat, utan utgår från ackord och D-bluesskalan. Förmodligen låter det inte fullt så bra som jag skulle hoppas, men det märks ändå att jag är på väg mot områden jag knappast trodde var möjliga för ett år sedan. :)